”Våga jobba med det som är roligt, hitta din motsats och man får ändra sig”. Det är tre lärdomar som tv-personligheten Kristian Luuk för vidare till publiken på Kistamässan när den avslutas efter två dagar späckade med seminarier på Personal&Chef. Den 20-21 februari var Kistamässan Nordens största mötesplats för alla som leder och utvecklar personal.
I en LI-rapport från 1 januari (The Skills Companies Need Most in 2019 – And How to Learn Them) presenterade deras redaktör Paul Petrone de mjuka respektive hårda kompetenser som efterfrågas, varför de efterfrågas och hur man kan utveckla sig inom dem. I veckan tog jag mig tid till att fylla på min kompetens inom några av de områden som rapporten lyfter fram.
På min kompetensutvecklingsdag deltog jag först på ett frukostseminarium där vi diskuterade förskjutningen mot att vid rekrytering lägga mer tyngd på mjuka kompetenser istället för på examina. ”Låt CV:t komma in senare i processen” var ett tydligt råd. Inte minst baserat på LI-rapporten där hela 57% av dagens ledare anser att mjuka kompetenser kommer vara viktigare än hårda, under 2019.
Efter frukostseminariet åkte jag till Personal & chef i Kista. Jag tänker mig att, i blogginlägg framöver, återkomma till mina tankar och reflexioner kring de seminarier jag deltog i. Först måste jag smälta kunskapen, bearbeta intrycken och se hur jag kan omvandla presentationerna till, för mig, användbar kunskap.
En fundering som poppat upp i mitt huvud och som jag måste bearbeta, är konsekvensen av att LI-rapporten toppar med kreativitet som den mest efterfrågade kompetensen. På en föreläsning jag var på för flera år sedan lyfte föredragshållaren fram kreativitet som den konkurrensfördel vi nordbor har, jämfört med människor i många andra länder. Hen menade att vi inte kommer ha en chans att vinna framgång över till exempel asiater med hårda kompetenser.
Denna minnesbild kolliderar med en annan där Anna König Jerlmyr (M), som nytillträtt finansborgarråd i Stockholms stad, på ett seminarium i höstas, retoriskt frågar sig: ”Hur ska jag se till att jag har relevant kunskap när jag arbetar till 80?”. Hon agiterar för behovet av ett förändrat synsätt som innebär att alla vårdar ett livslångt lärande eftersom vi både lever och arbetar allt längre, ”kanske till och med uppemot de 80″.
Inför kommunalvalet 2018 lyfte moderaterna i sitt program för Stockholm stad fram att de ”är övertygade om att vuxenutbildning med fokus på kvalitet, resultat och att få människor i arbete, kan bidra till att fler människor som står utanför arbetsmarknaden, kan få en ärlig chans att bli delaktiga i samhället och försörja sig”.
Dessa två minnesbilder, var och för sig, leder mig till funderingen att om det nu är så att det är ”soft skills” (mjuka kompetenser) som efterfrågas, varför ska vi då över huvud taget vidareutveckla oss inom vuxenutbildningen såsom Stockholmsmoderaterna skriver i sitt partiprogram?
Att utveckla eller stärka mjuka kompetenser är ju enligt LI-rapporten en av de bästa investeringarna man kan göra för sin karriär. Inte minst med anledning av den ökande användning av AI. Mjuka kompetenser är precis den typ av färdigheter som robotar inte kan automatisera (ännu?). Kan vuxenutbildningen verkligen utveckla min kreativitet? Eller för all del någon av de andra efterfrågade mjuka kompetenserna: min övertalningsförmåga, min anpassningsförmåga och min förmåga till samarbete?
I tisdags lovade jag att berätta om de två jobbannonser som jag i veckan skulle granska närmre. Det ena är ett avdelningschefsjobb inom kommunikation. Det andra ett projektledarjobb i en stiftelse. Mitt namn stod verkligen även denna gång på annonsen för avdelningschefsjobbet – trodde jag.
Annonsen efterlyser en person som med motivation, tydlighet, delaktighet och engagemang kan leda andra. Förutom att ha ”mina” erfarenheter, ska personen vara flexibel, kunna tänka snabbt, göra omprioriteringar, vara prestigelös samt ha en god kommunikativ förmåga. Den de vill ha ska vara mål- och resultatorienterad med en mycket väl utvecklad samarbetsförmåga och tycka om att arbeta tillsammans med andra. Check på det!
Den andra utlysta tjänsten är vikarierande projektledare i en stiftelse med ansvar för en del av projektportföljen. Det innebär ansvarar för att följa upp att de projekt som får medel från stiftelsen, uppfyller kraven. Man ska även delta vid urval av nya projekt. För denna roll är jag fortfarande lite osäker på om mina kunskaper är dem som efterfrågas. Jag tvekar att söka tjänsten.
Jag kanske har fel men det tycks mig som om avdelningschefsrekryteringen är ”ett spel för galleriet.” Vid en närmare granskning av företagets hemsida konstaterar jag nämligen att de ska sjösätta en ny organisation och bland företagets övriga lediga jobb ser jag att de annonserar ut många ledande befattningar.
Det verkar som att man vet vilka man vill ha men att man först måste göra en utlysning innan interna krafter tillsätts efter omorganisationen. Kombinationen av den känslan samt att jag på LI ser att nuvarande chef endast haft tjänsten under fyra år, gör att jag beslutar mig för att inte söka den även om den skulle vara perfekt för mig.
Veckan som gått summeras alltså till att jag inte sökt några tjänster utan fokuserat på kompetensutveckling. Jag har fått många nya tankar kring rekrytering och vad jag behöver göra för att förbättra mitt CV och mina presentationsbrev. Fler tankar också kring vad för kompetens som kommer efterfrågas och om jag har det som krävs. Vad får du själv för tankar när du läser Jerlmyrs uppmaning till ett förändrat synsätt där vi alla vårdar ett livslångt lärande eftersom vi både lever och arbetar allt längre?
